:(

denna dag har spenderats på Ultuna med Zapha, eftersom att han inte ville böja sin hasled ringde jag ut vår veterinär i måndags som i sin tur remissade oss till Ultuna.
Det visade sig att han fått en reptur av peroneus tertius, dvs en liten muskel som fäster mellan knäleden och hasleden är helt eller delvis av. De kunde inte avgöra på ultraljudet hur allvarligt det är, bara konstatera att den muskeln och de omkring är skadade och att det fanns blödningar. Så det blir boxvila för honom nu 6-8 veckor och sen återbesök.
Eftersom att jag känner min lilla Zapha ska vi göra iordning en utebox åt honom, ska han stå instängd i stallet kommer han bara boxvandra. Lugnast är att ha honom ute där han kan se vad som händer och sysselsätta honom med mat och leksaker.
Känns inte alls roligt att jag inte kommer få rida honom något mer i år, men ska han prompt göra sig illa va ju det här rätta tidpunkten. Får det bara läka ordentligt kommer han vara fit for fight till nästa års tävlingar.

Kontentan av det hela är alltså att Zapha kommer bli fet som en tunna och antagligen fullkomligt tokig när nivån av överskottsenergi blir för hög, tack och lov för Plegicil!



-kärleken-


upp som en sol och ner som en pannkaka

det va tävlingar i Tierp den 16e oktober.
Lucky gjorde sin första felfria runda i 90cm, känns att han börjar mogna i hoppningen. 1m och 110cm känns inte som en omöjlighet nästa år.
Häxan var felfri i 90cm och fick en rivning i 1m, även hon har mogat massor i år när det gäller hoppningen. Kommer absolut kunna debutera 110cm nästa år, hoppas bara att hon får vara fräsch!!!
Zapha hade två ner i 110cm men han var LUGN! var lite besviken först men efter att ha sett filmen och analyserat är jag ändå nöjd, han var sansad och hoppade väl och jag red aldrig iväg honom. Faktum är att jag red alla tre hästarna väldigt bra den här dagen, så himla roligt när allt slit ger resultat!

förra tisdagen fick jag ett skov igen - lyckas alltid glömma hur jobbigt det är! kom inte ur sängen den dagen för så fort jag reste mig blev det svart... bara att knapra kortison igen... tyvärr vill min läkare öka på medicinerna så nu får jag börja lämna massa blodprover igen.

ikväll skulle det varit hoppträning med Zapha men han har skadat sig! Antagligen har han gått omkull i hagen och slagit i långa tåsträckaren vänster bak (extensor digitorum longus), dvs muskeln som sitter på framsidan av bakbenet, ovanför hasen. Stackaren kom inte till grinden när jag ropade på honom så jag förstod att nåt var galet! Han har väldigt ont och vill såklart inte sträcka ut bakbenet, går på tån istället. När vi väl hade lyckats linka oss in i boxen vägrade han gå ut igen, dock lyckades han sträcka sig fram till krubban. Finns bara den rätta motivationen kan hästen bli väldigt lång utan att flytta på benen. Ska bli intressant att se om Lili lyckas få ut honom imorgonbitti, hon får väl locka med lite morötter...
jag har en väääldigt ledsen häst just nu..

Så här sitter man.. har lagt in räkningarna som ska betalas denna månad.. imorgon ska jag hämta ut min IPhone4! lite spännande.. på fredag ska bilen märkesservas och få motorvärmare, sen är jag absolut fattig igen!


-kärleken-

Jag lever faktiskt

Har fått lite klagomål på att det inte uppdateras,skulle vilja försvara mig med att jag är upptagen med att leva. Men det är nog tyvärr inte hela sanningen... i mitt huvud skrivs det ständigt blogginlägg, men aldrig något som vill fastna här. finns gränser för hur mycket man vill blotta sig på internet.

det är inte så lätt att släppa taget om det som varit när det ständigt hoppar upp och biter en i baken... är så frestande att bita tillbaka...

finns så mycket jag vill göra men så lite tid... vet inte i vilken ände jag ska börja, är rädd att jag aldrig kommer lyckas slutföra något om jag börjar i fel ände. insåg idag att i min framtidsplan för de närmsta 6-7 åren ingår inget familjebildande. Inte för att jag inte vill ha familj så småningom, utan för att jag vill så mycket annat innan. Stora frågan är ju dock; hur fan ska jag hitta nån som passar in i mitt vardagspussel? känns inte som den enklaste saken precis.

----------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

på lördag är det tävling i Tierp, har inte löst ännu hur vi ska lyckas transportera tre hästar nu när bussen är trasig men det ordnar sig nog. skulle behöva muta till mig några hästskötare....

i nästa Anglonytt kommer det vara en artikel om Zapha, min fina som tydligen är en av få angloaraber som startar större hoppklasser just nu. Lite roligt att han uppmärksammas, jag hoppas mycket på nästa år. Han har gjort så fina rundor i 120cm i höst, det börjar lossna nu. Den där felfria rundan känns inom räckhåll, vi tafsar på den men den vill inte släppa till riktigt än!

----------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
Jag vägrar att rätta mig i ledet

-kärlek-

hua

vet inte vad som hände, men för ett svagt ögonblick flög tanken:
Jag vill ha barn!

första och sista gången jag ser "Livet på bb"...

tiden går fort när man har roligt

händer saker hela tiden - bra som dåligt.
Har varit i London.
Tävlat med finaste som tagit både vinster och placeringar.
Haft betald semester för första gången i mitt liv...

ja... och nu är jag i full färd med att byta lägenhet. Flyttar till första våningen så att kattskrällena får gå ut plus att den lägenheten är fräschare...



allt är inte perfekt men det är okej :)

-kärlek-


äventyr på höga höjder

häromkvällen satt jag och mös en stund på balkongen med katterna när jag plötsligt hör hur det rasslar och skramlar bakom mig. Vänder mig om och får syn på Lovis som klänger sig upp på hustaket! PANIK! Hur får man ner katten från taket???
Insåg att jag inte kunde klättra efter henne utan att slå halvt ihjäl mig så jag sprang ut för att försöka hitta en stege till taket, fanns ingen! panik! in i lägenheten igen, ställer mig på balkongen och skramlar med matburken - känner mig som en idiot. Kattfan har satt sig längst bort och ger mig blicken som säger allt - idiot.
panik! vad gör man? ringer brandkåren? svindyrt.. och inte plockar väl de ner katter längre?
Efter ett tag har Lovis tröttnat på äventyret och vill komma hem igen, men hon vågar inte hoppa från taket ner på balkongräcket.
till sist tar jag till den ständiga nödlösningen - ringer mamma.
- Lovis sitter på taket och ylar som en varg, Sixten skenar runt i lägenheten och skriker. Vad gör jag?

Efter en stund överläggning har vi lösningen.
Jag springer ner och snor "kattstegen" som sitter på balkongen under min, stöttar upp den mot balkonstolpen, sätter mig i vardagsrummet och väntar... det tog inte lång stund innan fröken klätterapa kom smygande nerför stegen. Äventyret va över för denna gång!

upp som en sol och ner som en pannkaka

bra sammanställning av helgens tävlingar. julle va fin men hade en rivning i varje klass, Zapha va fantastisk på lördagen! felfri båda klasserna - 3e plats i 105cm och seger i 110cm! sån underbar känsla när allt stämmer och känns så plättlätt, äntligen fick man lite lön för allt slit.
på söndagen hoppade han fint men var nog lite trött i huvudet, blev kortslutning på sista hindret. men jag vet ju att bakslagen inte går att undvika, fast de kommer mer sällan nu och huvudsaken är att han inte får komma undan. så vi glömmer att söndagen hänt och är jätteglada över lördagen.

Junior Demand - 105cm och 110cm

        

Zapha - 105cm, 110cm och 110cm

                  

-kärleken-

stygg tanke

vet att jag inte borde bry mig men kan inte låta bli - somliga straffar gud så att säga...

fokus på helgen nu! tävling imorgon, 105cm och 110cm med Julle och Zapha. På söndag får bara Zappsan åka och hoppa 110cm... i onsdags gjorde han bästa hoppträningen nånsin tror jag, tänk om jag bara kunde hålla lugnet i oss båda på tävlingsbanan också. fan så bra det skulle kunna bli....

fan, Lovis har varit instängd i min garderob hela dagen.. stackars kisse...

rolig nyhet förresten! i augusti flyttar jag en trappa ner! kommer bli kanon! fräschare lägenhet plus att kissekatterna kan få gå ut via balkongen, kanske de blir mindre odrägliga...

godnatt!

SM 2011?

hah, nästa års mål föll ner i knät på mig idag. Från och med nästa år kommer det arrangeras hopp-SM från 110cm och uppåt.
Målet för nästa år; starta SM 110cm med Julle och 120cm med Zapha.

Motivationen sköt i taket!

Vidrigt

Igår blev grannens högdräktiga sto knivskuren, mitt på blanka dagen!!! Grannen var hemma hela dagen utom en liten stund då hon åkte iväg, antagligen har idioterna haft koll på gården och tagit sig in till stoet då. Hon va beräknad att föla nästa dag... och de könsstympade henne. Enligt veterinären finns det ingen tvekan om att hon blivit sönderskuren med kniv, de jävlarna har skurit bort allting i bak på henne. Det är så vidrigt att jag mår illa av att tänka på det, hur fan fungerar någon som kan skada ett oskyldigt djur på det sättet?!!

De har transporterat stoet till Strömsholm, tydligen har de bäst erfarenhet av sådana här händelser där. Jag hoppas hoppas hoppas att allting går bra, att de kan rädda både sto och föl. Bara att transportera ett högdräktigt sto innebär enorma risker...

Händelsen är polisanmäld men eftersom ingen sett något kommer de antagligen inte få tag i de jävlarna. De skulle buntas ihop och slås ihjäl! Vem vet vad de ger sig på nästa gång? Eller var?
Vart fan är världen på väg när man ska behöva vara rädd för att låta sina djur gå i hagen och ha det bra? Ska man behöva ha en klump i magen varje gång man lämnar djuren obevakade? Hur fan skyddar man sig mot sånt här?

Jag har matat in ett mantra i mina hästar:
- Kommer det in en främmande gubbe i hagen med godis - sparka den jäveln i huvudet och spring fort som fan åt andra hållet!

Vi försöker sprida ut den här händelsen till allt hästfolk häromkring, ju fler som vet desto bättre. Om alla är på tårna och håller koll kanske vi kan få stopp på eländet.

Vet inte vad jag gör om nåt sånt här händer mina djur... älskar de...

Space jam!

igår blev jag ägare till en liten rymdbil! ska åka och hämta den på måndag, är lite speciell med eldrivna dörrar men har bara gått drygt 2000 mil så det blir nog bra ska ni se.



nu ska jag bara sälja gammelvolvon också...

Lyckan :)

yes yes yes! äntligen har vi sparkat igång tävlingssäsongen! igår bar det av till Jälla med Julle och zapha för att skutta lite 1m och 110cm.
For upp med de till ridhuset i Örbyhus dagen innan för att trimma lite, Julle va helt sjövild! Hoppade fram på en fem-och-en-halva (travhopp in på ett kryss, 5,5m till en oxer) och han flaxade över som att han bara hade lite skräp under hovarna, men jag gav mig efter att han åtminstone hoppat 120cm hyfsat. Trimmade lite på en linje räcke-räcke, 4 galoppsprång, bara för att testa gas och broms. För Zaphas del va det även ett test att se om jag klarade av honom i själva ridhuset, han har nämligen ett hörn i detta ridhus där han förr i tiden var väldigt bråkig. Han va spänd i det hörnet nu och provade en gång om han kunde slänga sig men jag gjorde som jag fått lära mig. Ignorerade att han sprattla och for och höll all fokus på vart vi skulle, väl framme vid hindret är det upp till honom att lösa problemet - jag kan bara guida honom dit. Säger bara det - herrejävlar va den hästen kan hoppa när han vill!!! När oxern i fem-och-en-halvan låg på 120cm fick han till det PERFEKTA språnget! det va som att tiden stannade upp några sekunder för han fick ett sånt häng i luften... underbart.. det är de sprången som gör mig motiverad att kämpa vidare med honom för han kan bara bli bättre.

Men som sagt, igår va det dags för årets första tävling. Julle va piggare än piggast! Felfri i 1m, i 110cm blev han lite väl övertaggad i omhoppningen så då flög två bommar. Han hade den andra snabbaste tiden i klassen så gubben kan än!
Efter att ha tränat Zapha på ett snällare tränsbett under den här vintern va det dags att prova det på tävling och jag tyckte att det gick riktigt bra! Åtminstone inomhus fungerar det, jag får jobba lite mer men å andra sidan känner jag vilken skillnad det gör med hans språng plus att jag får ett sånt härligt "sug " från honom emot hindren. I 1m  gjorde han en jättefin grundomgång förutom en linje där han lyckades springa iväg lite - pang så åkte den bommen. Men i 110cm kompenserade han med att göra bästa grundomgången på länge, blev en snabb omhoppning också! tyvärr vände jag upp honom liiiiite för nära på ett räcke - kunde ha legat kvar men nej då.. väldigt surt för vi hade fått en bra placering annars.

Men nu har vi iallafall med oss en positiv känsla med oss till nästa tävling.



-kärlek-

Så vacker med spackel

i fredags lekte Lili och jag modeller-för-en-dag på The Studio i Stockholm. Va roligt faktiskt och bilderna blev fina men var sjukt dyra så jag köpte bara 4 st.

   

-----------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

De säger att man lär av sina misstag, hur kommer det sig då att man upprepar de gång efter gång?
Jag kan inte säga hur det här kommer sluta, är så väldigt nytt och skört. Det sista jag vill är att göra en ny G. Funkar det tror jag det kan bli riktigt bra... bara att ta ett djupt andetag och kasta sig in i stormen - hoppas att man tar sig igenom helskinnad

-----------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Idag kunde jag konstatera att jag fått ett nytt skov i min sjukdom. Är visserligen lite drygt ett år sen sist, ändå blir jag ledsen och besviken. Har inte gjort nånting annorlunda eller misskött mig, ändå kommer skoven... Såna här stunder känns det bara tröstlöst, hoppet att en dag bli helt bra dör ut. Efter två år kan jag fortfarande inte acceptera att det är så här. Men imorgon har jag telefontid med min läkare, hoppas jag får en kort kortisonkur så jag slipper svälla upp som en ballong. Är ju ute i god tid den här gången till skillnad från sist, då åt jag kortison i 6mån.. den här gången kanske det kan bli bara några veckor. Hoppas hoppas.. kortisonansikte passar inte mig...

-----------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
Jag är så grymt myssugen nu, vill ha honom här... fan...

-Don't look back with anger-

krokryggig vid 22...

i fredags ordnade underbara Angelika att jag fick komma till hennes fysioterapeut, hennes kommentar när hon började undersöka mig bekräftade det jag misstänkt länge:
-"Jag önskar den där läkaren va här nu, hade han känt på din rygg skulle han förstått att det här inte bara är musklerna..."
Resultatet visade iallafall att jag hade en sammandragning i nedre högersidan av ryggen som dragit mitt bäcken snett, i bröstryggen (alltså ungefär från där bh-bandet sitter och uppåt) hade jag först en kota som va förskjuten åt vänster, sen två kotor som var komprimerade, efter det ytterligare en kota åt vänster och slutligen en kota åt höger. Inte konstigt att jag hade ont i axlarna! mina stackars nerver var alldeles klämda och fick spasmer, men nu ska underbara Lily förhoppningsvis fått allt på plats. Har känt mig duktigt mörbultad efteråt men på ett bra sätt, ska återkomma till henne nästa vecka och diskutera om det kan behövas fler behandlingar.
Den krokiga ryggen är ett resultat av de vurpor jag gjort med hästarna senaste åren,men det sneda bäckenet beror på att jag spar mitt dåliga knä. Det som stör mig är att jag borde förstått att det va snett! jag har haft problem med att sitta rakt både i sadeln och i bilen senaste tiden, jag om någon borde fattat att det va bäckenet... men nu känner jag iallafall igen det när det kommer tillbaka.

Sixten ligger förövrigt på min mage och studerar skärmen på datorn med största intresse, han kanske dubbelkollar stavningen...

igår fyllde jag 22 jämna år, detta firades med familljen i fredags eftersom så många skulle jobba i helgen. Tacos och tårta satt fint! Igår va det kalas här hemma som gällde, klämde in de bästa i min tvåa och hade en rolig kväll. Men den bästa presenten ramlade in tidigt imorse, hög mysfaktor! Va väldigt segt att ta sig ur sängen sen... speciellt som det snöstormade! vem tillät det???

nu ska jag nog ta sixten och krypa ner i sängen, blir tomt utan....

-kärlek-

det går bra nu...

igår svalde jag envisheten och gick till läkaren för att försöka ta reda på varför jag har så grymt ont i axeln. Läkaren klämde lite, kollade sänkan och sa: det är nog musklerna, ta en alvedon och hör av dig om det blir sämre.
Med andra ord; hon hade ingen jävla aning om vad det var för fel. Sen undrar folk varför jag är så skeptisk emot läkare...
Jag tror inte på att det bara är musklerna eftesom att smärtan sitter inne i axelleden, det går inte att trycka fram smärtan utifrån. Inte fan hjälper alvedonen heller...

i natt vaknade jag av att nån högg en kniv i min andra axel, eller åtminstone kändes det så. Har inte sovit nånting för jag kan inte ligga ner, röra mig eller andas utan att det känns som att nån sticker kniven i mig! skrek rakt ut när katten satte en tass på min mage...
Ska ringa och skälla på läkaren så fort som det bara går, det här kan inte ha med axlarna att göra. Det måste vara något annat. Tänker kräva att de kollar nacken och ryggen den här gången, är stenhård emellan skulderbladen bara för att jag spänner mig så mycket när det gör ont.

to be continued...

---------------------------------------------------------------

YES YES YES! jag har gett upp det här med läkare och fått en akuttid hos naprapaten imorgon kl 13. Måste krama Angelika extra hårt nästa gång jag träffar henne, underbara människa som ringde och tipsade om sin naprapat.

Läkare borde få en ordentlig genomgång i muskel- och rörelselära, uppenbarligen är det här ett ämne som bara passeras. Vi massörer, naprapater, kiropraktorer osv får redan från början lära oss en viktig grundregel:
- Vid subakut smärta sitter inte problemet där smärtan finns.

Alltså, hade jag stött på en häst med de här problemen skulle jag genast börja misstänka ryggen, vilket även är vad jag misstänker på mig själv för tillfället. Svaret kommer förhoppningsvis imorgon...