Ain't Life a Bitch

Förra veckan åkte jag av Zapha på hoppträningen för Christine, första gången på säkert två år. Va väldigt odramatiskt, man kan säga att jag tog begreppet "att kasta hjärtat över hindret" till en helt ny nivå. Den enda tanken som for genom huvudet var:
Jag får inte landa på bommen!
Men Zaphas min slog allt, jag skrattade så jag inte kunde stå. Han stod som fastfrusen på andra sidan hindret och stirrade på mig med tefatsögon:
Vad gör du där???

Herrn har varit lite ur gängorna en vecka nu, rädd för sargen i ridhuset och hoppar för allting. Kan det vara för tidiga vårkänslor månntro? Sen att vi provocerade honom i tisdags gjorde inte saken bättre, travhoppa en hel bana är MYCKET upprörande tydligen. Slutade med att Zaphas hjärna kokade över och han ställde sig i ett hörn på bakbenen. Men det var väldigt tama försök om man jämför med de krigen vi hade förut, nu kunde jag få honom ur det med en gång. Är lite stolt över mig själv som höll mig kolugn under hela träningen och aldrig lät mig störas av att han sprattla och for. Framsteg!!!

Apropå framsteg; vi åkte iväg på hoppträning med Lucky förra veckan. Han har ju varit grymt bråkig att lasta ett tag och den här gången var inget undantag. Hann inte ens gå fram till rampen så stod han på bakbenen och fjantade, han är inte ett dugg rädd utan bara mycket obstinat. Men så, när vi hållt på en stund utan resultat, kläcker mamma den fantastiska idén - vi binder ner honom! Sagt och gjort, på med en tömkörningsgjord och ett grimskaft från grimman ner mellan frambenen. Två gånger provade han om det gick att stegra, när han märkte att det inte funkade gick han på direkt! Träningen gick kanon men ännu bättre gick det när vi skulle hem. Vi band ner honom från början för att undvika cirkus, han provade att backa en gång sen gick han raka vägen in! Vi hann inte ens korsa linorna bakom honom, jag håller tummar och tår för att vi nu kommit på hur vi ska bete oss med lastningen.
Har även bestämt mig för att skaffa ett stigbett åt honom, han är alldeles för stor för att få lösa alla problem med att stå på bakbenen.

Lili har övertalat mig att vi ska springa Vårruset - eller ja, jag får nog varva mellan att gå och springa om inte mina knän ska pajja helt. Hon menar att vi då får ett mål med vår konditionsträning och det har hon helt rätt i. Vore roligt om vi kunde samla ihop ett helt lag..

 Ikväll ska vi gå och simma... Sen blir det till att färga håret, plocka ögonbrynen, raka benen osv. så man är fit for fight till kryssningen imorgon med mina bästa arbetskamrater. Det kommer bli 24 galna timmar!

-kärlek-