Tävlingsdags
Idag bar det av till Hudiksvall med Zapha för att tävla för första gången på nästan ett år, blev ju ett längre uppehåll eftersom jag flyttade till Italien en sväng.
Åkte iallafall dit helt utan nån press, eftersom han stod på bakbenen vid utgången när vi var på träningstävling i vintras var målet att ta oss runt banorna utan bråk. Va så skönt att känna att tävlingsrutinen sitter som gjuten i ryggmärgen, jag kunde utan problem koppla av och helt strunta i att det var en tävling. Tittade inte ens på hur det gick för de andra, den här dagen handlade bara om Zapha och mig. Och han var jätte duktig!!!
i 90cm var vi felfria, lite överladdad men han skötte sig super och hade inte en tanke på att bråka. 100% förbättring mot sist!
i 100cm fick vi ett snöpligt pet i grunden men annars var han väldigt avslappnad och lydig, hoppade suveränt fint den här klassen. 200% förbättring!
man ska inte ropa hej ännu, han kan ju bråka nästa tävling. men det är en bra puff för självförtroendet att vi har två riktigt bra rundor i ryggen inför nästa tävling. och som vanligt är jag lite nykär i Zapha igen :)
har fått en del nyttiga "verktyg" av christine som jag tänkte lite extra på idag. tillexempel att jag måste koppla bort alla tankar på att det är en tävling, för om jag sitter och tänker att " nu är det tävling" laddar jag ju upp mig själv och zapha är så otroligt uppmärksam på mig så då känner han hur laddad jag är och blir uppjagad för jag signalerar ju klart och tydligt att nu händer det nånting. likaså får jag inte tänka så mycket på att jag ska hoppa bana utan mer ta det hinder för hinder, enda gången jag faktiskt får tänka "TÄVLING!!!" är i tidshoppningarna. då är det vinna eller försvinna som gäller.
"Det viktigaste är inte att kämpa väl, det är att vinna"
- Cia Tenngren
jag är glad men trött nu :) har ju varit igång sen halv fem imorse... men det är det värt, ett liv utan tävlingar går inte att leva.. tänk att jag nästan hade glömt det...
-kärlek-
Åkte iallafall dit helt utan nån press, eftersom han stod på bakbenen vid utgången när vi var på träningstävling i vintras var målet att ta oss runt banorna utan bråk. Va så skönt att känna att tävlingsrutinen sitter som gjuten i ryggmärgen, jag kunde utan problem koppla av och helt strunta i att det var en tävling. Tittade inte ens på hur det gick för de andra, den här dagen handlade bara om Zapha och mig. Och han var jätte duktig!!!
i 90cm var vi felfria, lite överladdad men han skötte sig super och hade inte en tanke på att bråka. 100% förbättring mot sist!
i 100cm fick vi ett snöpligt pet i grunden men annars var han väldigt avslappnad och lydig, hoppade suveränt fint den här klassen. 200% förbättring!
man ska inte ropa hej ännu, han kan ju bråka nästa tävling. men det är en bra puff för självförtroendet att vi har två riktigt bra rundor i ryggen inför nästa tävling. och som vanligt är jag lite nykär i Zapha igen :)
har fått en del nyttiga "verktyg" av christine som jag tänkte lite extra på idag. tillexempel att jag måste koppla bort alla tankar på att det är en tävling, för om jag sitter och tänker att " nu är det tävling" laddar jag ju upp mig själv och zapha är så otroligt uppmärksam på mig så då känner han hur laddad jag är och blir uppjagad för jag signalerar ju klart och tydligt att nu händer det nånting. likaså får jag inte tänka så mycket på att jag ska hoppa bana utan mer ta det hinder för hinder, enda gången jag faktiskt får tänka "TÄVLING!!!" är i tidshoppningarna. då är det vinna eller försvinna som gäller.
"Det viktigaste är inte att kämpa väl, det är att vinna"
- Cia Tenngren
jag är glad men trött nu :) har ju varit igång sen halv fem imorse... men det är det värt, ett liv utan tävlingar går inte att leva.. tänk att jag nästan hade glömt det...
-kärlek-
Kommentarer
Trackback