Ain't Life a Bitch

vet knappt vart jag ska börja... jag är bara så himla glad just nu... vet inte vad som skulle kunna förstöra det...

det gick jätte bra i Flyinge.
kl 7 samlades vi i en av salarna i utbildningshuset. där fick vi varsitt nummer, fick veta vilken grupp vi tillhörde, information om dagen plus prata med en av de elever som tar examen i år. sen hade jag rast fram till kl.11, så jag och pappa gick runt och tittade lite på Flyinge. Passade på att kika på första gruppen som hade ridprov, kändes som att det kunde va skönt att veta vad vi skulle få göra. sen var det dags för intervjun, 15 min att göra reklam för sig själv. tycker att jag fick det mesta sagt, kan iallafall inte komma på något som jag kunde ha sagt bättre.
sen hade jag lunch och efter det var det dags för ridprovet. de delade bara ut hästarna på måfå, fick ett sto som hette Butterfly. första intrycket av henna: vilken enorm och tråkig häst!!!  en bjässe mellan 170-175cm i manken och bred som en laduvägg som stod och slöade i boxen. Jag kommer ju aldrig få den här att röra sig ur fläcken, tänkte jag. men när jag ledde ut henne ur stallet skedde en total personlighetsförändring, hon blev pigg på ögonen och väldigt alert på omgivningen. och jag insåg att det nog fanns mycket mer här än vad jag trodde. så fort jag satt upp så kändes det så himla rätt. hon va verkligen min typ av häst. och ridprovet gick galant, vilken häst! hade jag kunnat skulle jag stoppat in henne i mini coopern och tagit med henne hem. vi gjorde dressyrprovet för Nina Bengtsson och hoppprov och visning för hand för Jens Fredricson. i dressyren gjorde vi mycket gångartsövergångar och några skänkelvikningar. i hoppningen hoppade vi först fram på ett räcke som han drog upp lite och sen fick vi hoppa en mindre bana. är väldigt nöjd med min ridning, allt kändes väldigt rätt och jag kan verkligen inte komma på något som jag kunde ha gjort bättre.
sen var det bara att åka hem. vi får besked inom tre veckor, så nu är det bara att hålla tummarna. går det så går det. är det nåt som jag kan falla på så är det att jag är så ung, var  yngst där. men kommer jag inte in så är det bara att fixa det som inte var bra och försöka igen.

nånting hände när jag var på flyinge. att rida Butterfly och känna att jag fixade det gav självförtroendet det där upåtsvinget som jag så desperat behövt den senaste tiden. det märktes på träningen idag. kan inte minnas när det senast gick så bra som idag! zapha var helt underbar och jag red skitbra. äntligen kändes det som att jag var tillbaka på hoppbanan igen, det var jag som red idag och inte mitt dumma hjärnspöke. nu hade jag roligt igen när jag hoppade och jag njöt faktiskt av det. för första gången på riktigt länge åkte jag hem från en träning med ett leende på läpparna istället för tårar i ögonen. nu har det nog äntligen lossnat!


fy vad jag älskar min tokstolle när han är så fin som idag

inte nog med det. nu är skolan inofficiellt slut!!! hur skönt är inte det?

nattinatt

-glädje och kärlek-