tankar
konstig dag... tankarna började snurra utan att jag ville ha de där...
har ångest över något som jag inte kan få grepp om. det känns inte bra, blir en klump i magen. vad ska det bli av mig? kommer jag uppfylla mina drömmar? kommer jag nånsin komma över ditt svek så att jag vågar igen?
vet inte hur många gånger jag tänker: fan va dum jag är! det har gått 3år och ändå är jag fortfarande lika sårad. vågar inte lita på någon, inte ens mig själv. bara leker runt och så fort nån vill ta nästa steg till ett seriösare förhållande så får jag panik och springer min väg. jag kan inte hjälpa det, trots att jag både sårar mig själv och andra så kan jag inte stå emot när allt inom mig skriker: SPRING!
listan börjar bli lång nu på de jag sårat och jag skäms över det. hatar att jag är så här..
förr.. för bara 3år sen var hunger den bästa känslan jag visste om. att vara hungrig gav en känsla av kontroll, jag visste att det var jag som bestämde. när jag väl bestämde mig för att inte äta kunde inget stoppa mig, när jag var som värst åt jag 1gång om dagen. middag med mina föräldrar, bara så att de inte skulle märka vad som pågick. det är så lustigt att jag ändå innerst inne visste att jag gjorde något fel och försökte dölja det så gott jag kunde. men de märkte det till slut och tur var väl det. tack farmor för att du gav mina föräldrar det sista modet!
nu är det nästan tvärtom, äter som en häst för jag är så rädd att falla tillbaka. mamma och pappa har inte heller släppt det, det märks även om de inte säger något. de ser alltid till att det finns sånt hemma som jag tycker om, all mat jag vill ha får jag. allt för att jag ska äta.. och om jag inte äter upp så får jag direkt de där blickarna som säger allt.. vi har inte glömt.
det handlade aldrig om anorexia.. det handlade aldrig om min vikt. jag tyckte bara inte om mat.. hatade den.. och till slut lärde jag mig att man kunde bli mätt på vätska istället..
förr älskade jag att vara hungrig, nu blir jag sjuk av det. illamående, yr och trött...
oj.. det här blev lite mer än jag hade tänkt.. men det va så skönt att få skriva av mig det här. det är inte så många som känner till de här sakerna, känns inte så viktigt att ta upp det. men det är skönt att tänka igenom lite nu och då...
Du är den enda som bär ansvar för vad du gör med ditt liv
har ångest över något som jag inte kan få grepp om. det känns inte bra, blir en klump i magen. vad ska det bli av mig? kommer jag uppfylla mina drömmar? kommer jag nånsin komma över ditt svek så att jag vågar igen?
vet inte hur många gånger jag tänker: fan va dum jag är! det har gått 3år och ändå är jag fortfarande lika sårad. vågar inte lita på någon, inte ens mig själv. bara leker runt och så fort nån vill ta nästa steg till ett seriösare förhållande så får jag panik och springer min väg. jag kan inte hjälpa det, trots att jag både sårar mig själv och andra så kan jag inte stå emot när allt inom mig skriker: SPRING!
listan börjar bli lång nu på de jag sårat och jag skäms över det. hatar att jag är så här..
förr.. för bara 3år sen var hunger den bästa känslan jag visste om. att vara hungrig gav en känsla av kontroll, jag visste att det var jag som bestämde. när jag väl bestämde mig för att inte äta kunde inget stoppa mig, när jag var som värst åt jag 1gång om dagen. middag med mina föräldrar, bara så att de inte skulle märka vad som pågick. det är så lustigt att jag ändå innerst inne visste att jag gjorde något fel och försökte dölja det så gott jag kunde. men de märkte det till slut och tur var väl det. tack farmor för att du gav mina föräldrar det sista modet!
nu är det nästan tvärtom, äter som en häst för jag är så rädd att falla tillbaka. mamma och pappa har inte heller släppt det, det märks även om de inte säger något. de ser alltid till att det finns sånt hemma som jag tycker om, all mat jag vill ha får jag. allt för att jag ska äta.. och om jag inte äter upp så får jag direkt de där blickarna som säger allt.. vi har inte glömt.
det handlade aldrig om anorexia.. det handlade aldrig om min vikt. jag tyckte bara inte om mat.. hatade den.. och till slut lärde jag mig att man kunde bli mätt på vätska istället..
förr älskade jag att vara hungrig, nu blir jag sjuk av det. illamående, yr och trött...
oj.. det här blev lite mer än jag hade tänkt.. men det va så skönt att få skriva av mig det här. det är inte så många som känner till de här sakerna, känns inte så viktigt att ta upp det. men det är skönt att tänka igenom lite nu och då...
Du är den enda som bär ansvar för vad du gör med ditt liv
Kommentarer
Trackback