Ain't Life a Bitch

i tisdags hämtade vi hem Lucky från Christine, hon ska va i tyskland tre veckor så han fick komma hem på lite semester. sen ska han åka tillbaka till henne ytterligare två veckor innan jag börjar rida honom själv igen. han har vuxit som sjutton bara under de här sex veckorna! är större än zapha nu....
tyvärr blev häxan halt i tisdags, hon har fått en rejäl muskelsträckning i bogen (trapezius, deltoideus, serratus thoracis och möjligen infraspinatus för den som undrar). så nu blir det vila för henne tills det läkt ut. skittråkigt, kan ju ta ett par veckor. hon skulle ha tävlat nu på söndag men jag tar med mig zapha istället...

och nu kommer jag till det som har med rubriken att göra:
igår hände något väldigt hemskt... jag jobbade kväll och skulle åka tillbaka till kontoret efter att ha avslutat mitt sista ärende.. på just den gården som jag lämnade har de vansinnigt mycket katter och därför brukar jag alltid kolla att ingen katt lagt sig under bilen innan jag kör iväg, men igårkväll glömde jag det... jag backade ut och precis när jag skulle köra ut från gården fick jag syn på en kattunge i ögonvrån som betedde sig konstigt... efter bara nån sekund insåg jag vad som hänt; jag hade backat över en kattunge!!! slängde mig ur bilen.. kattungen skrek och gnällde och slängde sig runt runt på marken.. det pumpade blod ur öronen... jag sprang in i huset halvt hysterisk och talade om för gumman vad som hänt.. nu ska ni minnas att de här gamla bondgummorna tänker inte som oss, hon va bara glad att det inte va hunden som kommit under bilen; "låt den ligga, den dör så småningom". när jag kom ut ur huset gick kattungen runt runt och gnällde... jag storgrinade.. visst inte vad jag skulle göra.. försökte få gumman att ringa sonen så han kunde komma och slå ihjäl katten, för jag kände att det här klarar jag aldrig. "Inte kommer han bara för en katt", sa hon. Men jag kunde bara inte låta kattungen lida sådär, det gick bara inte. Så  tog jag ett vedträ, höll i katten med ena handen och drämde till den i huvudet en gång med vedträet. Men jag slog inte tillräckligt hårt och den började skrika ännu värre, jag grät och sa "förlåt förlåt" om och om igen.. sen drämde jag till den igen.. efter bara nån sekund blev den alldeles stilla... jag lade kattungen på gräsmattan under en buske, var chockad... trodde inte jag skulle klara att göra en sån sak, men man kan mer än man tror när det verkligen gäller. satte mig i bilen och stortjöt... ringde mamma som också jobbade den kvällen, som tur va så var hon i närheten. vi möttes upp på jobbets parkering och jag fick en välbehövlig kram. behövde få höra att jag gjort rätt som slog ihjäl den... när jag kom in på kontoret mötte jag nattpersonalen som skulle ta rapport, alldeles blodig om händerna och tröjan och med rödgråtna ögon. De förstod att jag inte kände mig helt ok just då... va glad att mamma körde hem sen, jag va som spaghetti i kroppen och mådde illa bara jag tänkte på det som hänt.
kände mig väldigt spak när jag kom till jobbet idag, slapp åka ut till den gården idag iallafall eftersom jag skulle vara sällskapsdam åt gamen. jag vill inte åka dit på ett tag nu, känner inte att jag fixar det.. 

de verkar ha nån form av bilorientering på vår grusväg ikväll, en jävla massa bilar som kör förbi här med gasen i botten... hoppas de åker i diket puckona... det finns levande djur som knallar över de här vägarna!!! idioter... 

-Emelie, lite spakare än vanligt just nu-