Ain't Life a Bitch

mmm jag har min första lediga helg på 10 veckor, det känns bra.
idag har jag ridit min Zapha, han kändes fin. Är lite bekymrad över knölen han fått på hasen, men han verkar inte märka av den själv så ja... vi håller koll på den.
Sen har jag ridit min älskade 3-åring Magis Luckycat för tredje gången :) han är så duktig. vi övade på att styra, stanna och sätta igång idag. Snart ska vi nog kunna våga oss på lite trav också.


Sen åkte vi till Uppsala och åt lite försenad födelsedagsmiddag med mormor, morfar, morbror Rickard och käre bror. Fick lite presenter och vunderbart god mat på underbara Tzaziki, de gör mig aldrig besviken.

Imorgon ska jag skynda mig att rida Zapha och Lucky på morgonen, sen bär det av med bilen för att hälsa på min lyckoklimp här på jorden. JULLE! Ska äntligen rida min älskade ponny igen, bara längtar... han kommer säkert bocka av mig eller nåt :P men jag älskar honom mer än något annat i världen ändå.


kolla in den här magen ;)

-kärlek-

ja nu har man då äntligen kunnat säga farväl till de fasansfulla tonåren.
Födelsedagen spenderades på lugnast tänkbara sätt. kl7 "väcktes" jag (hade som vanligt vaknat vid 6, pigg som en lärka) av allskön morgonsång från mor och syster. Fick lite presenter och bullar. Sen var det jobb på ICA som gällde mellan 9-14, vi hade packningshjälp från volleybollen denna underbara dag. Ögongodis!
När jag skulle åka hem blev jag stoppad av snälla arbetskamraterna som sjöng för mig och gav mig presenter, bland annat presentkort på 200kr på Systembolaget. Blev väldigt överraskad kan jag säga!
Sedan styrde jag stegen mot Systemets fruktade dörrar, nu var det dags! Pirrade lite i magen när jag lyckligt visade upp körkortet i kassan, fick ett grattis men det va allt. Sikna snåljåpar! De kunde väl ha bjudit mig på något...
Väl hemma bjöd jag pappa på god middag, det blev pasta med kräftstjärtar och sås på tomat och medelhavsörter. Till efterrätt avnjöt vi varma päron med glass och chokladsås och kvällen avslutades framför tvn med godis.
Min 20-årsdag var över.

I present har jag hittills fått pengar av farmor, en spadag av mamma och pappa (vet inte när ännu eftersom vi måste kolla hur det funkar när man äter kortison, får ju inte utsätta kroppen för en massa stress då) och en helkväll i Stockholm med mina kära syskon som då kommer bjuda mig på show (allra helst siktar vi in oss på Jekyll&Hyde) och lite annat härligt :)

Nu har jag iallafall jobbat färdigt min 9:e helg i rad, ska vara ledig nu både söndag och måndag. Mycket skönt kan jag säga, imorgon kommer dessutom morbror med fru och ena kusinen hit :) ska bli roligt..

annars då... vad ska man säga... det här häståret har verkligen fått en knackig början. Lagom till att Zapha äntligen verkar frisk och glad igen har Häxan gått och blivit halt. Igår skulle Bea kommit hit och masserat men hon har blivit magsjuk stackarn, typiskt att det ska hända när vi verkligen behövde få hit henne.

Apropå massage, hör upp nu alla hästmänniskor! Vill ni ha era hästar masserade gratis i sommar ska ni höra av er till mig. I maj påbörjar jag min utbildning till hästmassör och jag kommer behöva all praktik jag kan få ihop. Första anhalten är att vi måste massera minst 50hästar två gånger, så slå mig en pling så kommer jag ut och knådar alldeles gratis :P


5år gammal på min första ponny Mr. Baniolo

-kärlek-

Magen börjar bli bättre :) kortisonet verkar göra susen, det gör mig glad. Jag känner mig piggare dessutom och häromdagen hände något fantastiskt.. med ett brett leende på läpparna steg jag ut från badrummet och meddelade den finfina nyheten: jag har kissat!
Det må låta simpelt men om man inte har kissat på typ två månader är det bland det bästa som kan ske och ett klart tecken på att jag läker, njurarna har hittat hem igen så att säga.


Det är inte lite tabletter jag trycker i mig på morgnarna:
8st kortisontabletter (mot inflammationen)
2st Asacol (mot inflammationen)
2st järntabletter (eftersom jag förlorat så mycket blod)
2st comfora (mot atrosen i knäna)

sen är det 2st Asacol på kvällen också :P nästan så det skallrar om en ;)

I söndags gjorde jag något som fick det att pirra och bubbla i mig av lycka :) jag red Lucky för allra första gången någonsin! och han va jätteduktig :) inte ett dugg bekymrad över att kånka runt på mig, sen red jag honom igen igår. Han va lika duktig då med, provade att styra lite och sådär... Matte är så stolt så hon hoppar av lycka... fast herregud va stor han är upptäckte jag när jag väl satt där! snacka om elefant...

OS here we come!

På torsdag fyller jag 20år. Hade jag varit ett djur skulle jag snart vara lastgammal.. men eftersom jag är människa betyder det att jag bara hunnit börja leva. Och det känns... att jag vill börja leva.. helt plötsligt längtar jag ut.. bort.. jag vill flytta men vet inte vart.. jag vill laga min egen mat... ha mitt egna utrymme... mitt liv.. jag vill leva...


-kärlek-

idag bar det av till farbror doktorn. jag fick en kamera uppkörd i röven, bokstavligt talat. en mycket kränkande och jobbig situation kan jag säga men min läkare var väldigt lättsam att prata med, det underlättade en hel del. de konstaterade iallafall att inflammationen inte såg så bra ut, gick hela vägen igenom tjocktarmen. de tittade inte längre upp idag, ska få komma tillbaka för att kolla igenom hela systemet.
det första min läkare sa när han tittade på tvskärmen som visade kamerans väg genom mig var:
- att du stått ut med det här?!!
ja inte sjutton har jag haft något val precis.

nu har de iallafall satt mig på en DUNDERKUR med kortison och lite annat. jag kommer svälla upp och bli plufsig  och finnig och hyperaktiv så att jag inte kan sova men det är det värt om jag blir frisk.
sen kommer jag få komma tillbaka för den grundligare kontrollen, han skulle höra av sig när svaren på biopsiproverna kommit. och om typ 8-10 år kommer jag bli kallad för ytterligare en kontroll så att jag inte börjat utveckla cancer, finns tydligen en liten risk. beroende hur det ser ut ska jag sedan få fortsätta återkomma på rutinkontroller, det är därför jag måste tillbaks nu för att kontrollera hela tarmsystemet. de måste kontrollera hur högt upp inflammationen går för att kunna bedöma cancerriskerna. vilken grej...

minns hur snygg jag är för snart ser jag ut som en finnig och fet fjortis :/


-kärlek-

Aldrig trodde jag väl att de faktiskt skulle få ändan ur men jodå, ibland lönar det sig tydligen att vara lite påstridig. Efter mitt senaste läkarbesök har det faktiskt hänt lite grejer, dr. S fick tummen ur och skrev ett brev till Akademiska sjukhuset. Igår ringer en sköterska och säger:
- Jo vi har fått ett brev från din husläkare (jag har ingen fast husläkare men ok) och han skriver att du inte mår bra.
 
hah jo det kan man ju lugnt säga att jag inte gör, mår inte bra på en fläck. Och då erbjöd hon mig faktiskt att få komma till de nu på tisdag istället för 26mars som det va planerat. JA TACK! hur otäcka saker de än ska göra så vill jag få en ände på det här. Har inte sovit en hel natt på... två veckor kanske...

Bra kämpat sjukvården, bara patienten själv tjatar och irriterar er tillräckligt mycket så får ni faktiskt nånting gjort!