Ingen lugn stund
I måndags åkte vi iväg med Lucky till Christine. Allt flöt så bra, han gick på transporten nästan direkt trots att det är ett par månader sen han åkte sist. Men precis innan Tierp brakade det till så att hela transporten hoppade! Fort som fan ut i vägrenen, slänga sig ur bilen och med hjärtat i halsgropen öppna framdörren. Man vet ju inte vad som väntar en såna stunder. Har han gått över bommen? Ligger han på rygg nu? Kommer han göra en Origo och ramla ut genom framdörren? Men inte då, när vi öppnar står Lucky så sött på alla fyra och ser så vansinnigt söt ut som bara han kan med grimman runt halsen. Antagligen hade han fastnat på nåt mystiskt sätt, blivit rädd och slitit sönder sidostyckena på grimman. Vi lappade iallfall ihop den så gott vi kunde med karbinhakar och åkte vidare. När vi kom fram hade han än en gång grimman runt halsen men då va vi ju iallfall framme.
Än så länge går allt bra med honom därborta, även om han skriker en hel del. Han är sån... ylar som en varg för minsta lilla...
I måndags var det även 3år sen barndomsvännen Johan dog, helt galet att det gått så lång tid.
Igår va Zapha en asshole på träningen... jag va sur.. han med... ingen bra dag helt enkelt.. glömma och gå vidare..
Nu är allt bokat och klart för Gnesta iallafall. Jag har ett hus helt för mig själv att bo i, Zapha ska stå uppstallad på ridskolan och jag tror inte att jag glömt nåt. Så 7:e till 13:e september kommer vi bo i Gnesta för jag ska gå nästa steg i min utbildning, tänkte be min lärare Lollo titta lite på Zapha. Han är så fin i kroppen nu utom mitt uppe på rumpan, vill fortfarande inte utnyttja den delen av sin kropp som han borde. Och har han frusit eller spänt sig blir han alldeles urholkad i musklerna (Gluteus maximus), just nu försöker jag massera åtminstone överlinjen och rumpan en gång i veckan på honom men det ska bli skönt att se om Lollo har några tips.
Även om du är en skitstövel ibland tycker jag ju om dig... och det börjar ju gå åt rätt håll nu!
-kärlek-
Än så länge går allt bra med honom därborta, även om han skriker en hel del. Han är sån... ylar som en varg för minsta lilla...
I måndags var det även 3år sen barndomsvännen Johan dog, helt galet att det gått så lång tid.
Igår va Zapha en asshole på träningen... jag va sur.. han med... ingen bra dag helt enkelt.. glömma och gå vidare..
Nu är allt bokat och klart för Gnesta iallafall. Jag har ett hus helt för mig själv att bo i, Zapha ska stå uppstallad på ridskolan och jag tror inte att jag glömt nåt. Så 7:e till 13:e september kommer vi bo i Gnesta för jag ska gå nästa steg i min utbildning, tänkte be min lärare Lollo titta lite på Zapha. Han är så fin i kroppen nu utom mitt uppe på rumpan, vill fortfarande inte utnyttja den delen av sin kropp som han borde. Och har han frusit eller spänt sig blir han alldeles urholkad i musklerna (Gluteus maximus), just nu försöker jag massera åtminstone överlinjen och rumpan en gång i veckan på honom men det ska bli skönt att se om Lollo har några tips.
Även om du är en skitstövel ibland tycker jag ju om dig... och det börjar ju gå åt rätt håll nu!
-kärlek-
Kommentarer
Trackback