Filipstad
Hemma igen från helgen i Filipstad. Min första tävling på 5 månader, galet att det redan gått så lång tid.
De har nog aldrig haft meeting där förut, blev alldeles chockade när vi ringde och sa att vi skulle komma med 12m lång buss och ville ha elplats:
- jasså ni BOR i bussen?
eh... ja det är därför vi har den...
när vi väl kom fram kliade sig parkeringsvakten i huvudet och hade ingen aning om vart han skulle göra av oss, ingen hade talat om för honom att vi skulle komma.. toppen..
men när vi väl fått vår el och installerat hästarna måste man erkänna att det är en ganska trevlig klubb. människorna är trevliga och banan var fin. vi hade en norsk familj mitt emot oss i stallet som vi blev kompisar med, var lite svårt att hänga med på vad de sa ibland men för det mesta förstod man. annars var det bara att nicka och le, de skrattade ju så de sa säkert nåt roligt....
på lördagen hoppade jag 1m och 110cm med både Julle och Zapha. Först ut var Zapha, lite spänd på framridningen men slappnade av när han väl fick börja hoppa. Inne på banan överraskade han mig med att vara både avspänd och lydig! kan säkert räkna på en hand hur många gånger det har hänt... ett ynka pet i omhoppningen blev resultatet och matte var mycket nöjd.
sen var det Julles tur.. hehe... som väntat var ponnyn som en målsökande torped inne på banan och vi susade i mål felfria samt 6s snabbare än alla andra.. segern var vår kort sagt. men usch så bortskämd jag börjar bli av att rida Julle på storhästtävlingar, vi vinner ju rätt ofta.. kom på mig själv med att tänka:
det är inte bra att vinna första klassen....
skäms på dig bortskämda snorunge!
i 110cm var Zapha ut först igen. Hoppade kanon inne på framhoppningen, kändes lite spänd när vi kom in på banan men jag tänkte att det skulle lossna när vi väl började hoppa. Tog de två första hindren galant, det tredje hindret var nytt: AHA! sa Zapha, här kan jag tjaffsa... jäkla häst, bara letade efter en anledning att få gå tillbaks till Julle. Började slänga sig åt sidan och studsa runt, fick tillbaks honom till hindret iallfall. Men sen började han slänga sig igen och där va vi uteslutna. Jag var arg som ett bi och Zapha va så hög på sitt segerrus att han fortsatte bråka hela vägen tillbaka till stallet. Nåväl, bara att skaka av sig ilskan och ge sig på nästa häst. Tack och lov för Julle. Han va om möjligt ännu piggare den här klassen, en bom åkte ner i grunden men den kunde lika gärna ha legat kvar. Var supernöjd iallfall med tanke på hur fräsch han kändes.
På kvällen tog jag upp Zapha i ridhuset för att tukta honom lite. Redan när vi skulle lämna stallet började han tjaffsa och skulle inte gå därifrån, men han gav sig direkt. Vi satte upp ett litet räcke och första gången jag vände upp emot det testade han att bråka och slänga sig åt höger. Fick tag på vänster tygel och tvingade honom att snurra ett par varv innan vi gick direkt på räcket, efter det uppförde han sig.
På söndagen skulle jag bara hoppa 110cm och Zapha var först ut. Han hoppade helt underbart bra på framhoppningen med MASSOR av luft och kändes hur bra som helst. När vi kom in på banan travade jag förbi utgången en gång för att provocera honom lite, men han försökte inte ens bråka. Rider an mot första hindret, tar det super fint. För att komma till hinder nr 2 måste man rida förbi utgången, tror ni inte hästskrället slår på tvärniten vid utgången och börjar slänga sig igen!!! den här gången fick jag dock sånt bra grepp om honom att han inte kunde skena iväg, frustrerad som han blev så testade han att resa sig lite. Konstigt nog blev jag varken arg eller rädd trots att jag verkligen inte tycker om när hästar reser sig efter olyckan, istället sparkade jag på honom tills han gick framåt. Sen valde jag att utgå genom att ta om första hindret och tvinga honom att jobba innan han fick lämna banan. Nu jäklar kommer det bli hårdträning för Zaphas del!
Julle å andra sidan var lika hoppglad som vanligt, nästan lite för hoppglad. En bom åkte i grunden även denna gång, men det gör inte så mkt. Måste komma ihåg att det är första tävlingen på nästan ett halvår...
Julle är Mecka på storhästtävlingar, alla vallfärdade till vårt stall för att få se den lilla ponnyn som spöade storhästarna.. jotack titta ni, men skulle föredra om ni ville köpa honom! det börjar verkligen bli dags nu.. hur mycket man än kommer gråta ögonen ur sig så vore det bra om Julle blev såld, skulle vilja köpa en lite äldre tävlinghäst så jag kan komma ut och hoppa lite större klasser.. så länge Zapha inte samarbetar lär det inte bli högre än 110cm...
skulle kunna skriva mer men jag är galet trött.. som vanligt somnade jag på vägen hem, tog väl en halvtimme sen bäddade jag ner mig på soffan och sussade ända tills vi stod på gården... det är typ 4h powernap...
-kärlek-
De har nog aldrig haft meeting där förut, blev alldeles chockade när vi ringde och sa att vi skulle komma med 12m lång buss och ville ha elplats:
- jasså ni BOR i bussen?
eh... ja det är därför vi har den...
när vi väl kom fram kliade sig parkeringsvakten i huvudet och hade ingen aning om vart han skulle göra av oss, ingen hade talat om för honom att vi skulle komma.. toppen..
men när vi väl fått vår el och installerat hästarna måste man erkänna att det är en ganska trevlig klubb. människorna är trevliga och banan var fin. vi hade en norsk familj mitt emot oss i stallet som vi blev kompisar med, var lite svårt att hänga med på vad de sa ibland men för det mesta förstod man. annars var det bara att nicka och le, de skrattade ju så de sa säkert nåt roligt....
på lördagen hoppade jag 1m och 110cm med både Julle och Zapha. Först ut var Zapha, lite spänd på framridningen men slappnade av när han väl fick börja hoppa. Inne på banan överraskade han mig med att vara både avspänd och lydig! kan säkert räkna på en hand hur många gånger det har hänt... ett ynka pet i omhoppningen blev resultatet och matte var mycket nöjd.
sen var det Julles tur.. hehe... som väntat var ponnyn som en målsökande torped inne på banan och vi susade i mål felfria samt 6s snabbare än alla andra.. segern var vår kort sagt. men usch så bortskämd jag börjar bli av att rida Julle på storhästtävlingar, vi vinner ju rätt ofta.. kom på mig själv med att tänka:
det är inte bra att vinna första klassen....
skäms på dig bortskämda snorunge!
i 110cm var Zapha ut först igen. Hoppade kanon inne på framhoppningen, kändes lite spänd när vi kom in på banan men jag tänkte att det skulle lossna när vi väl började hoppa. Tog de två första hindren galant, det tredje hindret var nytt: AHA! sa Zapha, här kan jag tjaffsa... jäkla häst, bara letade efter en anledning att få gå tillbaks till Julle. Började slänga sig åt sidan och studsa runt, fick tillbaks honom till hindret iallfall. Men sen började han slänga sig igen och där va vi uteslutna. Jag var arg som ett bi och Zapha va så hög på sitt segerrus att han fortsatte bråka hela vägen tillbaka till stallet. Nåväl, bara att skaka av sig ilskan och ge sig på nästa häst. Tack och lov för Julle. Han va om möjligt ännu piggare den här klassen, en bom åkte ner i grunden men den kunde lika gärna ha legat kvar. Var supernöjd iallfall med tanke på hur fräsch han kändes.
På kvällen tog jag upp Zapha i ridhuset för att tukta honom lite. Redan när vi skulle lämna stallet började han tjaffsa och skulle inte gå därifrån, men han gav sig direkt. Vi satte upp ett litet räcke och första gången jag vände upp emot det testade han att bråka och slänga sig åt höger. Fick tag på vänster tygel och tvingade honom att snurra ett par varv innan vi gick direkt på räcket, efter det uppförde han sig.
På söndagen skulle jag bara hoppa 110cm och Zapha var först ut. Han hoppade helt underbart bra på framhoppningen med MASSOR av luft och kändes hur bra som helst. När vi kom in på banan travade jag förbi utgången en gång för att provocera honom lite, men han försökte inte ens bråka. Rider an mot första hindret, tar det super fint. För att komma till hinder nr 2 måste man rida förbi utgången, tror ni inte hästskrället slår på tvärniten vid utgången och börjar slänga sig igen!!! den här gången fick jag dock sånt bra grepp om honom att han inte kunde skena iväg, frustrerad som han blev så testade han att resa sig lite. Konstigt nog blev jag varken arg eller rädd trots att jag verkligen inte tycker om när hästar reser sig efter olyckan, istället sparkade jag på honom tills han gick framåt. Sen valde jag att utgå genom att ta om första hindret och tvinga honom att jobba innan han fick lämna banan. Nu jäklar kommer det bli hårdträning för Zaphas del!
Julle å andra sidan var lika hoppglad som vanligt, nästan lite för hoppglad. En bom åkte i grunden även denna gång, men det gör inte så mkt. Måste komma ihåg att det är första tävlingen på nästan ett halvår...
Julle är Mecka på storhästtävlingar, alla vallfärdade till vårt stall för att få se den lilla ponnyn som spöade storhästarna.. jotack titta ni, men skulle föredra om ni ville köpa honom! det börjar verkligen bli dags nu.. hur mycket man än kommer gråta ögonen ur sig så vore det bra om Julle blev såld, skulle vilja köpa en lite äldre tävlinghäst så jag kan komma ut och hoppa lite större klasser.. så länge Zapha inte samarbetar lär det inte bli högre än 110cm...
skulle kunna skriva mer men jag är galet trött.. som vanligt somnade jag på vägen hem, tog väl en halvtimme sen bäddade jag ner mig på soffan och sussade ända tills vi stod på gården... det är typ 4h powernap...
-kärlek-
Kommentarer
Trackback