Så vacker med spackel
i fredags lekte Lili och jag modeller-för-en-dag på The Studio i Stockholm. Va roligt faktiskt och bilderna blev fina men var sjukt dyra så jag köpte bara 4 st.
-----------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
De säger att man lär av sina misstag, hur kommer det sig då att man upprepar de gång efter gång?
Jag kan inte säga hur det här kommer sluta, är så väldigt nytt och skört. Det sista jag vill är att göra en ny G. Funkar det tror jag det kan bli riktigt bra... bara att ta ett djupt andetag och kasta sig in i stormen - hoppas att man tar sig igenom helskinnad
-----------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
Idag kunde jag konstatera att jag fått ett nytt skov i min sjukdom. Är visserligen lite drygt ett år sen sist, ändå blir jag ledsen och besviken. Har inte gjort nånting annorlunda eller misskött mig, ändå kommer skoven... Såna här stunder känns det bara tröstlöst, hoppet att en dag bli helt bra dör ut. Efter två år kan jag fortfarande inte acceptera att det är så här. Men imorgon har jag telefontid med min läkare, hoppas jag får en kort kortisonkur så jag slipper svälla upp som en ballong. Är ju ute i god tid den här gången till skillnad från sist, då åt jag kortison i 6mån.. den här gången kanske det kan bli bara några veckor. Hoppas hoppas.. kortisonansikte passar inte mig...
-----------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
Jag är så grymt myssugen nu, vill ha honom här... fan...
-Don't look back with anger-
-----------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
De säger att man lär av sina misstag, hur kommer det sig då att man upprepar de gång efter gång?
Jag kan inte säga hur det här kommer sluta, är så väldigt nytt och skört. Det sista jag vill är att göra en ny G. Funkar det tror jag det kan bli riktigt bra... bara att ta ett djupt andetag och kasta sig in i stormen - hoppas att man tar sig igenom helskinnad
-----------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
Idag kunde jag konstatera att jag fått ett nytt skov i min sjukdom. Är visserligen lite drygt ett år sen sist, ändå blir jag ledsen och besviken. Har inte gjort nånting annorlunda eller misskött mig, ändå kommer skoven... Såna här stunder känns det bara tröstlöst, hoppet att en dag bli helt bra dör ut. Efter två år kan jag fortfarande inte acceptera att det är så här. Men imorgon har jag telefontid med min läkare, hoppas jag får en kort kortisonkur så jag slipper svälla upp som en ballong. Är ju ute i god tid den här gången till skillnad från sist, då åt jag kortison i 6mån.. den här gången kanske det kan bli bara några veckor. Hoppas hoppas.. kortisonansikte passar inte mig...
-----------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
Jag är så grymt myssugen nu, vill ha honom här... fan...
-Don't look back with anger-
krokryggig vid 22...
i fredags ordnade underbara Angelika att jag fick komma till hennes fysioterapeut, hennes kommentar när hon började undersöka mig bekräftade det jag misstänkt länge:
-"Jag önskar den där läkaren va här nu, hade han känt på din rygg skulle han förstått att det här inte bara är musklerna..."
Resultatet visade iallafall att jag hade en sammandragning i nedre högersidan av ryggen som dragit mitt bäcken snett, i bröstryggen (alltså ungefär från där bh-bandet sitter och uppåt) hade jag först en kota som va förskjuten åt vänster, sen två kotor som var komprimerade, efter det ytterligare en kota åt vänster och slutligen en kota åt höger. Inte konstigt att jag hade ont i axlarna! mina stackars nerver var alldeles klämda och fick spasmer, men nu ska underbara Lily förhoppningsvis fått allt på plats. Har känt mig duktigt mörbultad efteråt men på ett bra sätt, ska återkomma till henne nästa vecka och diskutera om det kan behövas fler behandlingar.
Den krokiga ryggen är ett resultat av de vurpor jag gjort med hästarna senaste åren,men det sneda bäckenet beror på att jag spar mitt dåliga knä. Det som stör mig är att jag borde förstått att det va snett! jag har haft problem med att sitta rakt både i sadeln och i bilen senaste tiden, jag om någon borde fattat att det va bäckenet... men nu känner jag iallafall igen det när det kommer tillbaka.
Sixten ligger förövrigt på min mage och studerar skärmen på datorn med största intresse, han kanske dubbelkollar stavningen...
igår fyllde jag 22 jämna år, detta firades med familljen i fredags eftersom så många skulle jobba i helgen. Tacos och tårta satt fint! Igår va det kalas här hemma som gällde, klämde in de bästa i min tvåa och hade en rolig kväll. Men den bästa presenten ramlade in tidigt imorse, hög mysfaktor! Va väldigt segt att ta sig ur sängen sen... speciellt som det snöstormade! vem tillät det???
nu ska jag nog ta sixten och krypa ner i sängen, blir tomt utan....
-kärlek-
-"Jag önskar den där läkaren va här nu, hade han känt på din rygg skulle han förstått att det här inte bara är musklerna..."
Resultatet visade iallafall att jag hade en sammandragning i nedre högersidan av ryggen som dragit mitt bäcken snett, i bröstryggen (alltså ungefär från där bh-bandet sitter och uppåt) hade jag först en kota som va förskjuten åt vänster, sen två kotor som var komprimerade, efter det ytterligare en kota åt vänster och slutligen en kota åt höger. Inte konstigt att jag hade ont i axlarna! mina stackars nerver var alldeles klämda och fick spasmer, men nu ska underbara Lily förhoppningsvis fått allt på plats. Har känt mig duktigt mörbultad efteråt men på ett bra sätt, ska återkomma till henne nästa vecka och diskutera om det kan behövas fler behandlingar.
Den krokiga ryggen är ett resultat av de vurpor jag gjort med hästarna senaste åren,men det sneda bäckenet beror på att jag spar mitt dåliga knä. Det som stör mig är att jag borde förstått att det va snett! jag har haft problem med att sitta rakt både i sadeln och i bilen senaste tiden, jag om någon borde fattat att det va bäckenet... men nu känner jag iallafall igen det när det kommer tillbaka.
Sixten ligger förövrigt på min mage och studerar skärmen på datorn med största intresse, han kanske dubbelkollar stavningen...
igår fyllde jag 22 jämna år, detta firades med familljen i fredags eftersom så många skulle jobba i helgen. Tacos och tårta satt fint! Igår va det kalas här hemma som gällde, klämde in de bästa i min tvåa och hade en rolig kväll. Men den bästa presenten ramlade in tidigt imorse, hög mysfaktor! Va väldigt segt att ta sig ur sängen sen... speciellt som det snöstormade! vem tillät det???
nu ska jag nog ta sixten och krypa ner i sängen, blir tomt utan....
-kärlek-
det går bra nu...
igår svalde jag envisheten och gick till läkaren för att försöka ta reda på varför jag har så grymt ont i axeln. Läkaren klämde lite, kollade sänkan och sa: det är nog musklerna, ta en alvedon och hör av dig om det blir sämre.
Med andra ord; hon hade ingen jävla aning om vad det var för fel. Sen undrar folk varför jag är så skeptisk emot läkare...
Jag tror inte på att det bara är musklerna eftesom att smärtan sitter inne i axelleden, det går inte att trycka fram smärtan utifrån. Inte fan hjälper alvedonen heller...
i natt vaknade jag av att nån högg en kniv i min andra axel, eller åtminstone kändes det så. Har inte sovit nånting för jag kan inte ligga ner, röra mig eller andas utan att det känns som att nån sticker kniven i mig! skrek rakt ut när katten satte en tass på min mage...
Ska ringa och skälla på läkaren så fort som det bara går, det här kan inte ha med axlarna att göra. Det måste vara något annat. Tänker kräva att de kollar nacken och ryggen den här gången, är stenhård emellan skulderbladen bara för att jag spänner mig så mycket när det gör ont.
to be continued...
---------------------------------------------------------------
YES YES YES! jag har gett upp det här med läkare och fått en akuttid hos naprapaten imorgon kl 13. Måste krama Angelika extra hårt nästa gång jag träffar henne, underbara människa som ringde och tipsade om sin naprapat.
Läkare borde få en ordentlig genomgång i muskel- och rörelselära, uppenbarligen är det här ett ämne som bara passeras. Vi massörer, naprapater, kiropraktorer osv får redan från början lära oss en viktig grundregel:
- Vid subakut smärta sitter inte problemet där smärtan finns.
Alltså, hade jag stött på en häst med de här problemen skulle jag genast börja misstänka ryggen, vilket även är vad jag misstänker på mig själv för tillfället. Svaret kommer förhoppningsvis imorgon...
Med andra ord; hon hade ingen jävla aning om vad det var för fel. Sen undrar folk varför jag är så skeptisk emot läkare...
Jag tror inte på att det bara är musklerna eftesom att smärtan sitter inne i axelleden, det går inte att trycka fram smärtan utifrån. Inte fan hjälper alvedonen heller...
i natt vaknade jag av att nån högg en kniv i min andra axel, eller åtminstone kändes det så. Har inte sovit nånting för jag kan inte ligga ner, röra mig eller andas utan att det känns som att nån sticker kniven i mig! skrek rakt ut när katten satte en tass på min mage...
Ska ringa och skälla på läkaren så fort som det bara går, det här kan inte ha med axlarna att göra. Det måste vara något annat. Tänker kräva att de kollar nacken och ryggen den här gången, är stenhård emellan skulderbladen bara för att jag spänner mig så mycket när det gör ont.
to be continued...
---------------------------------------------------------------
YES YES YES! jag har gett upp det här med läkare och fått en akuttid hos naprapaten imorgon kl 13. Måste krama Angelika extra hårt nästa gång jag träffar henne, underbara människa som ringde och tipsade om sin naprapat.
Läkare borde få en ordentlig genomgång i muskel- och rörelselära, uppenbarligen är det här ett ämne som bara passeras. Vi massörer, naprapater, kiropraktorer osv får redan från början lära oss en viktig grundregel:
- Vid subakut smärta sitter inte problemet där smärtan finns.
Alltså, hade jag stött på en häst med de här problemen skulle jag genast börja misstänka ryggen, vilket även är vad jag misstänker på mig själv för tillfället. Svaret kommer förhoppningsvis imorgon...
Ibland bara måste det ut...
Olycklig och vilsen - frustrerad över att inte veta lösningen.
Frustrationen kommer ut på fel sätt med onödiga utbrott, förlåt.
Önskar att man inte va så jävla svensk! I landel lätt&lagom används standardfrasen; jotack jag mår bra - oavsett om så är fallet eller inte. Brutal ärlighet skulle tas emot med stumhet.
"Nej det är inte så jävla bra just nu! Jag känner mig ensam och kan inte släppa taget om han som bara gör mig illa. Jag har en tarm som lever sitt egna liv och som gör att jag skäms. Att gå på toaletten när andra är i närheten är en återkommande mardröm. Allt jag tar i verkar bara fucka till sig! Helst av allt vill jag dra täcket över huvudet och inte komma fram på 10år eller så."
Men det säger man inte... sånt finns inte.
Hur slutar man tro att någon annan kan göra en lycklig när man så uppenbart är för feg för att ta besluten själv? Fråga mig om jag vill ha A eller B och jag svarar; spelar ingen roll, välj du.
Jag tror inte på min egen förmåga - alla andras val låter alltid bättre än mina.
Jag lyssnar alltid till de andra före mig själv.
Kanske håller jag på att bli en frustrerad tonåring typ 6år försent - kanske har jag aldrig slutat.
Kontentan blir i vilket fall att ingen kan göra mig så illa som jag - ingen kan trycka ner mig som jag - men ingen kan heller få mig att känna sån glädje som jag.
Jag tycker egentligen om mig - precis som jag är - tyvärr glömmer jag ofta bort det
Frustrationen kommer ut på fel sätt med onödiga utbrott, förlåt.
Önskar att man inte va så jävla svensk! I landel lätt&lagom används standardfrasen; jotack jag mår bra - oavsett om så är fallet eller inte. Brutal ärlighet skulle tas emot med stumhet.
"Nej det är inte så jävla bra just nu! Jag känner mig ensam och kan inte släppa taget om han som bara gör mig illa. Jag har en tarm som lever sitt egna liv och som gör att jag skäms. Att gå på toaletten när andra är i närheten är en återkommande mardröm. Allt jag tar i verkar bara fucka till sig! Helst av allt vill jag dra täcket över huvudet och inte komma fram på 10år eller så."
Men det säger man inte... sånt finns inte.
Hur slutar man tro att någon annan kan göra en lycklig när man så uppenbart är för feg för att ta besluten själv? Fråga mig om jag vill ha A eller B och jag svarar; spelar ingen roll, välj du.
Jag tror inte på min egen förmåga - alla andras val låter alltid bättre än mina.
Jag lyssnar alltid till de andra före mig själv.
Kanske håller jag på att bli en frustrerad tonåring typ 6år försent - kanske har jag aldrig slutat.
Kontentan blir i vilket fall att ingen kan göra mig så illa som jag - ingen kan trycka ner mig som jag - men ingen kan heller få mig att känna sån glädje som jag.
Jag tycker egentligen om mig - precis som jag är - tyvärr glömmer jag ofta bort det